Kangen

I cried when I read this on her page this morning,

"Teruslah bergerak, hingga kelelahan itu lelah mengikutimu; Teruslah berlari, hingga kebosanan itu bosan mengejarmu; Teruslah berjalan, hingga keletihan itu letih bersamamu; Teruslah bertahan, hingga kelalaian itu lalai menyertaimu; Tetaplah berjaga, hingga kelesuan itu lesu menemanimu..Allah Knows Best..."

I've never missed someone (no blood related person) this much. I always cry whenever I miss her. I do. In fact that I can really post this, padahal ini berlebihan, saya tau. She's not perfect but she's the kindest person on earth that I've ever met. Saya tak pernah tunjukan perlakuan terbaik saya kepada guru saya itu.. tapi kenangan itu terlalu berbekas. I love you my dearest mba mar... Semoga Allah menjagamu dan keluargamu selalu. 

Comments